Jag har läst Jane Piirtos Creativity for 21st Century Skills – How to Embed Creativity into the Curriculum (2011).
Förordet till boken
I förordet tar Piirto upp den konflikt som hon levt med som forskare, skoladministratör, skönlitterär författare och utbildare i olika kreativa tekniker. Konflikten handlade om att hon lärde ut en mängd kreativa tekniker till lärare, tekniker som hon själv fullständigt saknade användning för i sitt eget skapande. För henne blev lösningen att överge de olika kreativa tekniker som lärts och lärs ut och istället läsa biografier av eller om kreativa människor, vilket blev den empiri som hon grundat sin forskning i. Hon avslutar inledningen med att slå fast att alla, både lärare och elever, är kreativa.
Kapitel 1
Kreativitet börjar med lusten, viljan, ambitionen att skapa något. Detta något hör till en viss domän inom vilket man utvecklat kunskaper, eller känner en stark lust till. Inre motivationen är alltså motorn i det kreativa arbetet. Piirto skriver metaforiskt om taggen som tvingar genom sin vasshet, sina sting, till skapande, till kreativitet. På samma gång som den är vass och gör ont innebär också det skapande den tvingar till ljuvlighet. Taggen skyddar rosen. Taggen är en del av den ljuvliga rosen.
För att gå från ett liv där man kanske inte är så kreativ och verkligen inte känner sig kreativ behövs en transformation. Och för att förstå vad transformation är (eller över huvudtaget något) behöver man en konkret bild. Puppans förvandling till fjäril är en sådan konkret bild.
Djupa kunskaper inom en domän är helt nödvändiga om man vill göra ett kreativt bidrag inom en domän. Tioårsregeln innebär att man måsta ha ägnat tio år av ansträngning inom en domän innan det är möjligt att göra ett kreativt bidrag inom domänen. En annan regel är 10 000 gångers upprepning.
Kapitel 2: Fem kärnattityder
Kreativa personer besitter fem kärnattityder, core attitudes. Dessa är:
- Självdisciplin
- Öppenhet för upplevelser
- Risktagande
- Tolerans för oklarheter/motstridigheter
- Grupptillit
1. Självdisciplin
Självdisciplin är alltså den första kärnattityden. Hårt och tålmodigt arbete och träning är det enda sättet att bli en expert och att behålla sin expertstatus. Detta för experten till ett läge där hon automatiskt kan göra det hon gör. En tankelogg om det man vill vara kreativ kring är en god vana. En vana tar mellan 21 dagar och tre månader att etablera.
2. Öppenhet för upplevelser
Kreativa personer kan se små saker som stora, gamla saker som nya. Det är en attityd som innebär nyfikenhet på det som är udda och konstigt, en acceptans. Det handlar om att se skillnader i detaljer. Förundran och nyfikenhet är två kännetecken för den som är öppen för upplevelser.
3. Risktagande
Piirto tar upp två olika slags risktagande. Det ena är att skilja sig från mängden och hålla sin linje, det man tror på och utveckla det. Många stora forskare och kulturpersonligheter har varit långt före sin tid. Men tiden har givit dem rätt. Men det vet man ju inte under tiden man håller fast vid sin linje. Så det är ett slags risktagande.
Den andra typen av risktagande Piirto tar upp är att konfrontera sådant hos sig själv som man är rädd för. För författare kan det vara så att deras bästa texter handlar om sådant som de är rädda för. Och risktagande kan göras till en vana genom att man gör olika saker som man är rädd för. Detta är något lärare varsamt och metodiskt kan låta sina elever pröva.
4. Att stå ut med osäkerhet (tolerance for ambiguity)
En kreativ person bör försöka lösgöra sig från sina fördomar och trivas med osäkerhet om det man gör är rätt eller fel. En person med denna egenskap kan ha motstridiga föreställningar i åtanke samtidigt.
5. Grupptillit
Mycket kreativ verksamhet sker i grupp och det kräver en trygg grupp där alla får plats, tar plats. Olika perspektiv ryms och prövas prestigelöst. Men även den som skapar ensam gör det inom en domän där det finns kollegor och bedömare och traditioner. Så även den ensamme måste förr eller senare förlita sig på andra inom domänen. Målare har sina gallerister att förhålla sig till, författare sina förläggare etc.
Tips till lärare. Etablera tidigt en umgängeskod med eleverna. Gör det tillsammans, inte som en regelpresentation uppifrån. Undvik att alltid värdera det eleverna gör. Ge istället näring, feed back.
Kapitel 3: De sju I:na
De sju i:na är: inspiration, imagery, imagination, intuition, insight, incubation och improvisation.
1. Inspiration
Piirto citerar ur poeten Wislawa Szymborska Nobelföreläsning: ” Inspiration – vad det nu är för någonting – uppstår ur ett ständigt ´Jag vet inte´” Och tidigare i samma stycke säger hon: ”Ur varje gåta som de har löst fladdrar det en hel svärm av nya frågor.” http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1996/szymborska-lecture-s.html
Inspiration har många källor. Kärlek, av olika sorter; naturen och begrundan i och över, kanske olika former av skapande i naturen; det transcendenta; substanser; andras kreativitet som man kan ta del av i klassrummet, på muséer, sprida som lärare; drömmar; nya omgivningar och resor, vilka fostrar fram öppenhet; livets mörkare sidor, alltså motgångar och svårigheter i form av t ex sjukdom, död, krig; att bli motarbetad och hindrad, vilket kan föda beslutet jag ska minsann visa dem och inte låta mig nedslås; och slutligen att ha blivit orättvist behandlad av någon eller av livet.
Kapitelet om att hämta inspiration från det transcendenta är intressant eftersom det vittnar om en kulturell skillnad mellan Sverige och USA. Piirto föreslår att man söker upp en kyrka och låter sig inspireras där, att man söker Gud där för att få inspiration. En svensk forskare skulle nog inte kunna göra det i en vetenskaplig text. Blir nyfiken på hur mycket utrymme det finns i den akademiska världen för religion, andlighet och tro. Piirto återger Brahms och Matisse och deras vittnesbörd om vikten av andlig inspiration. Hon konstaterar att det i vetenskapen finns förklaringar av dessa fenomen, men hennes utgångspunkt är att lyssna på de skapande människornas berättelser om kreativitet och därför bejakar hon också berättelser rotade i religiös övertygelse.
Avsnittet om substanser är också kontroversiellt. I många biografier över skapande människor förekommer droger, alkohol, tobak, kaffe etc. Det går inte att bortse från. En del använder substanser för att bli mer kreativa, se världen med andra ögon, för att snabbare komma in i ett kreativt tillstånd eller för att förbli i ett kreativt tillstånd längre. Eller för att samla ihop sig efter ett pass av skapande. För många har livet förkortats av substanser, t ex Freud som fick tungcancer av sitt cigarrökande. Andra har blivit missbrukare och påverkats negativt av sitt missbruk. Men att förtiga att substanserna finns där vore fel.
Om drömmar noterar Piirto att vi sover ca 25-30% av vårt liv. Det vore dumt att inte använda det som händer under denna del av livet till kreativt skapande. Hennes viktigaste tips: ha penna och papper till hands där du sover så att du alltid kan skriva ner dina drömmer innan de glider bort in i glömskan.
Jag vill sammanfatta Piirtos tankar om inspiration. Hon menar att man ska samla en bredd av erfarenheter, acceptera oönskade erfarenheter och försöka att använda allt för att skapa något positivt. Med denna inställning kan alla slags livserfarenheter berika livet och inspirera till kreativitet.
Kapitel 4: De sex andra i:na
Imagery/Bildframställning
Piirto förklarar imagery ungefär så här: Termen kommer från psykologin och syftar på förmågan att mentalt representera tänkta eller upplevda objekt överensstämmande och livfullt. Och i Psykologiguidens ordlista på nätet förklaras ordet som bildframställning. http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=imagery
Genom att göra mentala bilder inom sig har man en slags skiss att följa när man utvecklar sina idéer. Einstein fick lära sig detta under sin skolgång och använde metoden. Å andra sidan ger Piirto exempel på en skapande människa som systematsikt avstår från att skapa sig en bild, därför att det finns en sådan kraft i bilder över tanken så tanken kan inte vara fri i sällskap med en bild. Piirto tar också upp hur viktiga mentala bilder kan vara för idrottsmän.
Imagination/Föreställningsförmåga
Att skriva med hjälp av fantasi värderades högre än att skriva det som hänt av Aristoteles. Och J P Sartre ansåg att fantasin är mer verklig än sinnesintrycken och kan därför göra oss existentiellt friare.
Fantasi kan tränas och utvecklas. Och lek stödjer utveckling av fantasi. Så lärare i skolan ska finna många tillfällen där fantasin kommer till användning och där leken ryms.
Intuition
Det är inte så lätt att säga vad intuition är. Inom filosofin har begreppet diskuterat sedan Aristoteles dagar och någon enighet har inte nåtts. För somliga handlar intuition om logiskt tänkandet, för andra enbart om emotioner. Ofta leder intuition rätt, bör tas på allvar och prövas. Och utvecklas. Att handla intuitivt kännetecknar många kreativa personer; det innebär ett risktagande.
I skolan kan intuition uppmärksammas på många sätt, bekräftas och användas.
Inkubation/Ruvning
Även när en person inte aktivt försöker lösa ett problem eller en uppgift arbetar hjärnan vidare genom både glömska och lagring och associering av det man tagit in och sysselsatt sig med. Inkubation uppstår naturligt när man tar paus och gör något annat som att köra bil eller duscha. Men man kan också forcera fram inkubation genom att avsiktligt släppa det man gör och ägna sig åt något annat ett tag. Piirto ger fler exempel på kreativa människors inkubation. Exemplet som slog mig mest var psykologen Jean Piaget som efter att ha skrivit några kapitel lade dessa i en byrålåda i minst 6 månader, för att efter denna paus vara i skick att se sina fel och utveckla texten.
Insikt
Handlar om ”Aha!”, små, stegvisa ”aha” som leder fram till en lösning eller ett stort ”AHA” där plötsligt hela lösningen står klar. Alla människor gör aha-upptäckter, men alla läger inte märke till dem. En lärares jobb är att göra sina elever medvetna om sina aha-upptäckter.
Improvisation
Handlar enligt Piirto om att gå dit man inte gått, är en aktivitet som lägger grund för kreativitet vars betydelse inte kan överskattas. Improvisationsövningar av skiftande slag utvecklar vilja till och förmågan att improvisera.
Kapitel 5: Generella handlingar i den kreativa processen
Behovet av att vara ensam
Många skapande människor behöver ensamheten för att kunna tänka och arbeta ostört.
Kreativitetsritualer
Många, kanske alla, har någon ritual innan, under eller efter arbetet. Värt att funder över är vilka ritualer jag har för mig och vilka ritualer som kan vara till nytta för mina elever när jag undervisar. Vore roligt att diskutera med kollegor.
Meditation
Kan både vara inom ramen för en viss religion eller helt religionslös. Många kreativa människor vittnar om meditationens betydelse som ett sätt att samla tankar, eller tömma sig på tankar eller få kontakt med en andlig dimension.
Kroppsövningar, särskilt promenader
Piirto ger många exempel på kreativa människor som vandrat regelbundet eller under lång tid. Fysisk aktivitet befordrar kreativitet. Jag kan bara hålla med, fick mitt senaste kreativa genombrott under slutet av en tremilarunda på min mtb-cykel.
Sökandet efter tystnad
Många kreativa personer kräver tystnad för att kunna skapa, vilket många prövade familjemedlemmar fått erfara. Tystnaden är svår att finna. Men kanske inte det är tystnad en person söker utan en viss ljudmiljö, där vissa speciella ljud inte finns men andra är välkomna.
Praktiserad divergent produktion
En omfattande mängd böcker om kreativitet tar upp detta och många forskningsstudier jobbar med divergent tänkande. Fem kategorier av tänkande ingår: många idéer, kategorisera, originalitet, idéernas utvecklingsgrad och transformation, vilket kan handla om att alternera, ändra, förändra eller renovera tankar och idéer.
Kreativitet som livsprocessen
Piirto föreslår att den viktigast kreativa processen och produkten är livet självt. Personlig transformation kommer genom ”…intentionen att göra sitt liv till sin kreativa produkt.” Och hon ger många exempel på konstnärer inom olika discipliner som använder sitt skapande för att inte gå under.
Kapitel 6: Arbeta kreativt inom en institution
Kapitlet är ett praktiskt kapitel, typ gör si, gör så. Några saker vill jag notera.
Betrakta tipsen som koncept, använd sedan koncepten på ditt sätt som passar ditt sammanhang.
Humor kan vara bra när den inte går till angrepp eller göder fördomar eller är sarkastisk, utan i stället lekfull och tankevändande. Piirto tar upp en bok i vilken man undersökt hur lärare i olika skolformer använder humor i undervisningen. Intressant idé. (Bryant, J. & Zillman, D. (1989): Using humor to promote learning in the classroom, i P. McGhee (red) Humor and children development. Bringhampton, NY: Haworth Press.)
Visa någonstans på din arbetsplats genom det du sätter upp att du är en kreativ människa som gillar kreativitet. Det inspirerar andras kreativitet.
Mina slutfunderingar
Jag gillar Piirto för hennes långt komna praktik i vilken hon inspirera lärare till kreativitet och har gjort en egen syntes kring hur kreativitet ska främjas. Förmodligen kan man rakt av tillämpa hennes modell och undersöka utfallet av den bland lärare och elever.
Sen är boken för mycket handbok; gör si, gör så. Den innehåller inte redovisad forskning, den är ingen studie och jag vet inte i vilken utsträckning jag kan använda henne i mitt skrivande.
Hennes överordnade perspektiv på kreativitet gillar jag, nämligen att se det liv som man lever som den viktigaste kreativa produkten. Och alla hennes tips och övningar passar nog bäst in i det perspektivet. Samtidigt förbereder också detta allmänna kreativitetsutvecklande arbete för kreativa prestationer inom en given domän.
Piirto och 4p-modellen
Mel Rhodes sammanfattade 1961 kreativitetsdefinitionerna i fyra p:n: person, process, produkt och press (miljö). Piirto intresserar sig för två av dessa, nämligen personen och pressen och hur dessa samverkar. Hon skriver däremot inte särskilt mycket om hur den kreativa processen går till, men om förutsättningarna för att den ska komma till stånd. Eller rättare sagt. Hon skriver en del om processen och tar upp problemfinnande, inkubation, illumination och verifikation. Men hon nämner det utan att fördjupa sig i det och den kreativa processen finns inte beskriven i den syntes hon har gjort av sin forskning och sin erfarenhet, Piirtopyramiden.
Den kreativa produkten ägnar hon just ingen uppmärksamhet.
Piirtopyramiden i jämförelse med Amabiles kreativitetsmodeller
Piirtopyramiden är detaljerad men begränsad jämfört med Amabiles modeller där Amabile visar hur olika kapaciteter hos en person kommer till användning under olika delar av den kreativa processen. Både Piirtos och Amabiles modeller är bra och kompletterar varandra. Piirtos modell är bildlig och lättare att komma ihåg. Amabiles modeller är mer analytiska och syntetiska. De täcker fler aspekter av kreativitet men är också mer abstrakta.
Piirtos inriktning på kreativitets forskning
Jag uppfattar Piirto existentiellt inriktad. Reflektera över dina livserfarenheter så kan du använda dem alla till kreativt arbete. Och det främsta kreativa arbetet du kan ägna dig åt är ditt eget liv. Däremot berör hon inte F&U-frågor, utvecklingsfrågor och hur kreativa idéer skall omvandlas till innovativa produkter. Kanske är det så att det divergenta tänkandet med många andra kreativa tekniker har sin plats i detta mer tekniska och naturvetenskapliga utvecklingssammanhang. Jag tror att Piirto i alla fall delvis skulle hålla med mig.
Calles kreativa sidor 