Har nu läst Inlärning och omvärldsuppfattning av Marton, Dahlgren, Svensson och Säljö. Intressant. Vore roligt att diskutera med kollegor. Mitt syfte med läsningen har vart att förstå fenomenografin bättre, trots att boken är skriven (1977) innan fenomengrafin fötts (1981).
Har boken då hjälp mig att förstå fenomenografi? Absolut! Två axplock.
Fenomenografin utgår från konstaterandet att personer med samma förutsättningar ändå lär olika, och vill förstå detta skilda utfall. Fenomenografins resultat är att skillnaderna beror på att de lärande har olika uppfattningar om hur lärande går till. Den ena uppfattningen handlar om att man är ytinriktad/atomistisk i sin kunskapssträvan, medan den andra uppfattningen handlar om att kunskap bäst bildas genom att man söker efter en djup förståelse i en helhet, alltså en holistisk inriktning. Fenomenografin visar att den senare hållningen leder till bredare förståelse, en mer omfattande förståelse och detaljkunskap och en bättre minnesbehållning. Vidare återger de Perry som talar om tre huvudstadier i kunskapsuppfattning (s.149-153) hos universitetsstudenter.
- Det första stadiet är en kvantitativ uppfattning av kunskap, en samling rätta svar.
- Det andra stadiet kallar Perry för kunskapsrelativism. I detta stadium uppfattar man kunskap som relativ, slutliga svar saknas, kunskap är osäker, olika alternativ finns t ex i form av olika teorier.
- Det tredje stadiet (eller fasen eller typen, alla uttrycken förekommer i texten) handlar om att ta ställning för ett visst synsätt och ”göra det till sitt eget” (s. 152).
Jag har också lärt mig att de olika uppfattningar som fenomenografin beskriver ofta går att ordna i ett kontinuum. Uppfattningarna liknar varandra men är mer eller mindre utvecklade, mer eller mindre vaga.
En intressant frågeställning som boken brottas med är hur man kan åstadkomma en förändring hos den lärande från en atomistisk till en holistisk hållning. Det är svårt. Det verkar knappt gå att lägga till något som får alla på rätt köl, det verkar snarare handla om att undanröja olika missförstånd, vilket kräver att lärare hittar sina elever där de är. De olika missförstånd eleverna bär med sig går att undanröja, ofta av eleven själv. Lars Owe Dahlgren skriver i det femte kapitlet: ”Det visar sig (…) ofta att missuppfattningar är självförstörande. I de flesta fall upptäcker människor själva sina misstag och kan korrigera dem. Detta under förutsättning att man får erforderlig tid på sig. Lärarens främsta funktion är att som någon sorts katalysator gå in här och där, när de egna frågorna saknas och skapa konflikter i det felaktiga resonemang som eleven byggt upp.” (s. 138).
Referenser
Marton, Ference. (2009). Inlärning och omvärldsuppfattning: en bok om den studerande människan. (3. uppl.) Stockholm: Norstedt.
Calles kreativa sidor 